På morgonen var det frukost tidigt som vanligt, och efter det direkt iväg till en militärbåt som nordkoreanerna tagit i beslag från USA. Båten som var ett spionfartyg heter USS Pueblo och fångades in av nordkoreanerna år 1968. Nu visas båten stolt upp i centrala Pyongyang, och man får gå omkring överallt inne i båten. Det var tillåtet att fotografera överallt också.
Efter båten så var det dags att återvända till Kina. Resan var snart slut, men först skulle vi genomlida den 5 timmar långa tågresan till gränsen. Den här gången fick vi i alla fall mat på tåget. Ganska snart efter avresan från Pyongyang samlades alla i restaurangvagnen och det bjöds på resans sämsta mat. Jag är inte så känslig och äter det mesta, och jag vet att nordkoreanerna svälter och att jag inte ska klaga på den maten jag får av dom. Men om man säger så här, jag var inte så hungrig och lämnade snart bordet.
Resan tillbaks till Sinuiju gick smärtfritt. Eller ja, bänken på tåget var rätt smärtsam i sig. Men inga strömavbrott!
Under hela resan hade våra guider hotat med att våra kameror skulle gås igenom noggrant vid hemresan. Gränspolisen skulle kolla igenom varje bild och bedöma om den var tillåten osv… jag trodde i och för sig att det var skitsnack, men jag var ändå väldigt försiktig och tog alldeles för lite bilder. Mycket riktigt så var det ingen som tittade igenom mina bilder. Men precis som på inresan fick vi packa upp alla väskor och visa vad vi hade. Denna gången fick vi inte ens vara inomhus utan vi fick stå på två raka led utomhus medans vakterna sökte igenom vår packning. Ingen hade något olagligt vad jag kunde se.
Efter säkerhetskontrollen fick vi även tillbaks våra pass. Skönt! Vi klev på bussen för den korta färden över bron till Kina. I Kina var det förstås en till passkontroll. Det gick väldigt snabbt och de tittade inte i väskorna.
Det var en märklig känsla att vara tillbaks i Kina igen. En känsla av enorm frihet! Det låter kanske konstigt, det är ju ändå Kina vi pratar om. Men i Kina får man i alla fall röra sig fritt och fotografera där man vill. Det kändes om om man äntligen kunde pusta ut en aning.
När det gått några dagar och jag smält intrycken från resan till Nordkorea, så känner jag att det var ett av de allra bästa resmålen jag varit på. Allting var så annorlunda, och så konstigt. Märkligt, bisarrt, overkligt. Resan var förstås otroligt uppstyrd och tillrättalagd. Jag hoppas att Nordkorea öppnas i framtiden så man kan komma dit igen som vanlig turist och knalla omkring fritt på gatorna. Den dagen kommer, det är jag säker på, och då återvänder jag.
Inledning: Fyra dagar i Nordkorea
Dag 1: Gränskontroll
Dag 1: Första staden Sinuiju
Dag 1: Tågresa till Pyongyang
Dag 2: Gränsen mot Sydkorea, DMZ
Dag 2: Kim Il Sungs födelseplats och besök på skola
Dag 2: Arirang Mass Games
Dag 3: International Friendship Exhibition
Dag 3: Pyongyangs tunnelbana
Dag 3: Kim il Sungs staty
Dag 3: Juche-tornet
Dag 4: USS Pueblo och tågresa hem