Efter besöket på museet gick vi vidare till järnvägsstationen intill. Där fick vi vänta en stund i en stor väntsal för bara vår grupp, innan tåget kom och vi fick gå in i vår vagn. Vi åkte förstås förstaklass men det var trots det stenhårda bänkar att sitta på. Tåget såg ut att vara från 1930-talet eller liknande.
Vi fick sitta en stund på tåget medans det stod och väntade på stationen. Jag satt och tittade ut på nordkoreanerna som gick förbi utanför. Jag har ingen aning om det är dyrt eller billigt att åka tåg i Nordkorea, men det såg i alla fall ut som ”vanligt folk” där ute på perrongen.
Jag la märke till att många var väldigt korta. Jag tror nordkoreanerna är en bra bit kortare än kineserna i genomsnitt. I Kina börjar det bli vanligt att killar blir uppåt 180 cm långa men här på perrongen var antagligen medellängden något på 160 cm. Det fanns gott om otroligt korta medelålders kvinnor, som även hade gemensamt att de bar otroligt stora packningar. Jag önskar att det fanns möjlighet att prata med några av dem för att få höras deras historier. Det lär dock vara totalt omöjligt.
Tyvärr fick vi stränga order om att inte fotografera på tåget och jag vågade bara ta några i smyg senare när vi var ute på landsbygden. Därför har jag inga bilder att visa upp på folket på perrongen.
Mellan Sinuiju och Pyongyang är det ungefär 20 mil och resan beräknades ta ca 5 timmar. I bästa fall. Strömavbrott är tydligen vanligt förekommande, och något man får räkna med som tågpassagerare i Nordkorea.
Tågresan var väldigt långt och väldigt tråkig. Vi fick ingen mat, men det fanns en restaurangvagn precis bredvid och där kunde man köpa vissa enkla rätter om man ville. Jag gjorde det inte utan satt bara på min plats och försökte sova så mycket som möjligt. Vi klarade oss som tur var utan strömavbrott och resan tog ”bara” 5 timmar.
När vi kommit fram till Pyongyang så blev vi mottagna av några nordkoreanska guider. De visade oss till vår buss som vi skulle åka med de närmsta dagarna. Guiderna talade flytande kinesiska och det var ju bra för deltagarna i den kinesiska gruppen jag åkte med… Vi åkte tillsammans i bussen till en restaurang någonstans i Pyongyang.
Maten var helt okej, till och med väldigt god faktiskt. Jag har hört skräckhistorier om folk som åkt till Nordkorea och knappt fått nån ätbar mat över huvud taget, så det här var helt klart över förväntan. De bjöd även på koreansk öl som var mycket god. Den kinesiska ölen är i allmänhet väldigt smakfattig, så det var en glad överraskning att få smaka den koreanska.
Efter maten var klockan ganska mycket så vi åkte till vårt hotell. Hotellet vi fick bo på hette Yanggakdo och det var ett riktigt fint fyrstjärnigt hotell. Hotellet var 170 meter högt och den allra högsta våningen var rund och roterade hela tiden. Där på toppen låg en restaurang, så man kunde sitta där och äta och samtidigt se ut över Pyongyang.
Inledning: Fyra dagar i Nordkorea
Dag 1: Gränskontroll
Dag 1: Första staden Sinuiju
Dag 1: Tågresa till Pyongyang
Dag 2: Gränsen mot Sydkorea, DMZ
Dag 2: Kim Il Sungs födelseplats och besök på skola
Dag 2: Arirang Mass Games
Dag 3: International Friendship Exhibition
Dag 3: Pyongyangs tunnelbana
Dag 3: Kim il Sungs staty
Dag 3: Juche-tornet
Dag 4: USS Pueblo och tågresa hem